August Bondesons sommarturné 1882 

Av: Kristina Brixson & Leif Häggström

Skomakarsonen August Bondeson från Vessigebro föddes den 2 februari 1854 och dog den 23 september 1906. Idag är han i princip bortglömd. Lokalt känner man till honom, litteraturvetare kanske drar sig till minnes Chronschoughs memoarer. Den som är väldigt intresserad av revyer och bondkomik har sannolikt en Bondeson i bakhuvudet, men då Lars Bondeson som tog Augusts efternamn som artistnamn eftersom August Bondeson redan etablerat genren bondkomik på 1880-talet, tio år före den officiellt uppfanns. En och annan etnolog av den äldre skolan kan tänkas känna till Bondesons insamling av sagor och visor. Medicinhistoriker kan möjligen ha stött på honom när det gäller medicinalväxter, han var trots allt praktiserande läkare med paradvåning invid domkyrkan i Göteborg de sista femton åren av sitt liv. Men det är inte dessa delar av Bondesons liv vi skall utforska denna gång, istället skall vi följa hans turné sommaren 1882. En sommar när han lämnat västkusten bakom sig för att sedan ett par år studera vid Uppsala Universitet.

Sommarturné 
Sommaren 1882 reste August Bondeson land och rike runt med en föreställning, en soaré, som han höll tillsammans med Alfred Thorsén som han lärt känna via landmålsföreningarna i Uppsala. Talande för tiden är att Bondeson tituleras kandidat och Thorsén bara herr. De inledde det hela i norra Sverige med Gävle som premiärstad den 1/6 och arbetade sig söderut för att efter en vända i Skåne avslutas den 5/7 i Halmstad. Totalt avverkade de 19 framträdanden på 35 dagar. Efter turnén fortsatte Thorsén på egen hand medan Bondeson åkte till Ronneby brunn där han arbetade som läkare resten av sommaren. Hela turnén möjliggjordes av att järnvägen, stambanan, börjat ta form. Utan den hade de aldrig klarat av att tillryggalägga de avstånd det handlade om så snabbt som de gjorde.

Sala Allehanda beskriver den planerade resan i en artikel den andra juni med orden: ”Kand. Aug. Bondeson kommer under sommarferierna lemna sina medicinska studier en månad för att anträda en rundresa till de större städerna i mellersta och södra Sverige och framlägga sin originella talang som folklifsskildrare, så ytterst fördelaktigt känd och upptagen inom alla kretsar såväl i Upsala som i hufvudstaden. Resan anträdes i början af juni.”

Annonserna för föreställningarna är fylliga. De beskriver noga programmet med vilka nummer som kommer att spelas och i vilken ordning, helt annorlunda än dagens rockkonserter där bara bandet har koll på setlistorna. När man jämför upplägget ser man att det sker små justeringar över tid samt att Bondeson försöker variera sig och byter ut ett par nummer varje gång han har mer än ett framträdande i en och samma stad.

Följande städer besöktes: Gefle 1/6; Örebro 5/6; Göteborg 8/6; Göteborg 9/6; Varberg 11/6; Göteborg 12/6; Helsingborg 14/6; Helsingborg 15/6; Malmö 16/6; Lund 17/6; Malmö 20/6; Karlskrona 21/6; Karlskrona 23/6; Karlskrona 25/6; Kalmar 27/6; Ronneby 29/6; Karlskrona 30/6; Växjö 1/7; Jönköping 3/7; Halmstad 5/7. Det sista tillfället, soarén i Halmstad, genomförde Bondeson på egen hand utan Alfred Thorsén.

Programmet
När man ser på programmet för varje framträdande så var det följande nummer som spelades:

1. Sagor berättade av Bondeson. Detta var en programpunkt som Bondeson stod för. Den brukade innehålla De sju smålänningarna, Paib de älla paib de entesamt Baggen å krågan å korpen. Eftersom utgångspunkten var landmålsföreningarna var Bondeson och Thorsén noggranna med att ange att sagorna kom från västra Småland, södra Halland respektive mellersta Halland. I något fall ersattes De sju smålänningarna samt Baggen å krågan å korpen med Aldrig något ondt som inte har något godt med sej, en saga från västra Småland.
2. Visor framförda av Bondeson. Det var en söndagsmorgonsamt Husförhöret. Den förstnämnda benämns folkvisa medan den andra är komponerad av Bondeson själv. Vid ett par tillfällen ersätts de med Kössen och En nidvisa.
3. Saga berättad av Thorsén. Om hur e kom te krånka å spöka på vånn körkgå! Ursprunget var Fjärdhundra, eventuellt var sagan insamlad av Thorsén själv.
4. Fiolspel av Bondeson. På midsommarvaka, folkdanser på fiol. Detta inslag är oförändrat genom hela turnén.

Härpå följer 15 minuter paus.

5. August Bondeson framför Jon i Slätthults frieri, halländsk folklivsskildring. Detta är ett av Bondesons paradnummer som han återkommer till hela livet igenom. Frieriet finns som en del i boken Jon i Slätthult som kom 1880. Bondeson framför berättelsen vid alla framträdanden utom två då den ersattes med Bängt Maurtensen host danske kongen.
6. August Bondeson framför Far rakar sig på söndag morgonen, även detta är ett av Bondesons paradnummer som han ofta återger. Det är som gjort för scenen och den är ett fast inslag på samtliga framträdanden sommaren 1882.
7. Thorsén berättar Hur otäckt de kan vara te eksersera beväriung. En berättelse från Fjärdhundra.
8. Sång av Bondeson. Alfred och Anna en marknadsvisa med dragspel. Visan har Bondeson samlat in på Sjönevads marknad. Det är intressant att Bondeson här spelar dragspel för tidigare har han bara sammankopplats med fiolen. Ingen av biografierna nämner att han även spelade dragspel. Programpunkten är fast hela turnén igenom.
9. Thorsén berättar Vådan åf te nykja peruk. Här finns ingen källhänvisning så det kan vara en berättelse som Thorsén hittat på själv.
10. Bondeson spelar och sjunger. Hallandspålskorrespektive I sin ungdom. Programpunkten är fast men ordningen på dessa två inslag varierar lite, i början av turnén spelades I sin ungdomföre Hallandspålskor men från och med uppträdandena i Helsingborg ändrades detta.

August Bondeson bytte alltid kläder flera gånger under kvällen. I Hallandsposten kan vi läsa: ”In på scenen, som var dekorerad som en bondstuga, inträdde nu en gammal typ af de halländske allmogemän, klädd i kortbyxor och långa strumpor samt med det yfviga håret delat midt i pannan.” Gefleposten beskriver kläderna som en ”halländsk allmogedrägt från 1700-talet”. Dessa kläder bar Bondeson fram till pausen mellan programmets punkt fyra och fem. Hallandsposten avslöjar att publiken därefter fick ”göra bekantskap med en ny rödbrusig figur, klädd i den korta blå vadmalströja, som fordom hörde till halländsk nationaldrägt”. Dessa kläder bar han fram till programpunkt sju som var Thorséns. Då bytte han till det Blekinge läns tidning kallar en ”halfherredrägt från 1860-talet”. Hallandsposten beskriver det som ”en ung man som sprätter i sidenmössa”. Det är uppenbart att August Bondeson roade både sig själv och publiken med att iklä sig olika roller för olika delar av föäreställningen.

Populärt evenemang
Vid premiären i Gävle konkurrerade Bondeson och Thorsén med en fin sommarafton men enligt Gefleposten den tredje juni var det en ”skratthögtid för det ganska stora antalet åhörare, som infunnit sig”. I Marstrands Annonsblad Kan man angående hans uppträdande i Handelsinstitutets festsal i Göteborg läsa att det “infunnit sig en talrik skara åhörare. Man hade det tillfälle att få skratta riktigt godt år den talangfulle berättarens och sångarens humoristiska uppträdande.” Genomgående noteras för varje framträdande en viss förvåning över hur välbesökta soaréerna är trots att de framförs under lågsäsong eller som Skånska Posten skriver den 21 juni: ”den döda säsongen”.

Inledningsvis kan vi utifrån annonserna konstatera att biljetterna såldes för 1 kr per styck men allt eftersom artisterna insåg sin popularitet höjdes priset efter ett par framträdanden till 1:50 kr per styck vilket på den tiden var mer än en dagslönare tjänade på en dag. Som jämförelse i fråga om köpkraft kan man säga att en hantverkare idag hade behövt betala ungefär 1800 kr för en sådan biljett. Emellanåt sänks biljettpriserna för mindre bemedlade, tillexempel gjordes det i samband med konserten i Exercishuset i Göteborg enligt Nyaste Förposten 14/6 där biljetterna såldes för 75 öre.

Hur populär var August Bondeson? I Göteborg får vi en kvantifierbar siffra på Bondesons popularitet. Nyaste Förposten den fjortonde juni uppger att det kom 1500 betalande besökare till Exercishuset på Heden två dagar tidigare. Göteborg hade på den tiden runt 85.000 invånare. 1500 besökare motsvarar en ganska välfylld, dock inte utsåld, arenaspelning på Ullevi idag om man jämför med storgöteborgs befolkning. Kort sagt, August Bondeson kan 1882 nästan jämföras med Gyllene Tider, Håkan Hellström eller Laleh på 2000-talet.

Bemötande
Tidningar har i alla tider plockat nyheter från varandra, ibland i form av referat och ibland i form av citat. I Halland den fjärde juli citeras och refereras recensionerna som tidningen Kalmar skrev efter Bondesons framträdande en vecka tidigare: ”’Det var den roligaste afton jag någonsin haft’, hörde vi en förtjust åhörarinna utbringa vid utgåendet från kandidat Bondesons ’soire’ /…/ Och slutet på den i olika ämnen något förfarne åskådarens tankegång blir till sist den, att hr Aug. Bondeson är en inom sitt område ingenting mindre än en fulländad konstnär. Han är i sin genre vårt lands kanske främste skådespelare. Han är en skådespelare af äkta sorten, in i hela hans själ är så genomträngd af den karakter, han vill framställa, att den inre bilden i sin ordning genomtränger hela han ’kroppshydda, ända ut i fingerspetsarne, så att hwarje skiftning i ansigtets rörliga muskelspel, hvarje blinkning med ögat, hvarje minsta rörelse med hand eller fot blir en lika naturlig som målande lifsyttring af den typ, åt hvilken konstnären för tillfället lånat icke blott sitt kött och blod, utan framför allt sin själ. /…/ Visserligen karrikerar hr B. understundom, både såsom skildrare och skådespelare, men det ’chargerade’ draget träder istädje i konstens tjenst, finnes aldrig vara tillkommet blott för att väda löje och öfverdrifter heller aldrig den goda smakens fodringar. En konstnärlighet sådan som Bondesons vinnes icke utan ett lefvande intresse och ett ihållande arbete.”

Av alla recensioner och annonser framgår det att August Bondeson var den starkast lysande stjärnan. Alfred Thorsén får med dagens terminologi närmast betraktas som ett förband eller en mellanakt för att Bondeson skulle hinna byta rekvisita eller hämta andan. I Smålands Allehanda den femte juli står att ”August Bondeson biträddes på ett ganska förtjenstfullt sätt af herr Thorsén, hwilken på Ullpandsmålet berättade åtskillia mer och mindre roliga historier. Men då nämnda dialekt här på orten är föga känd och innehållet at de humoresker herr Thorsén gaf till bästa allena icke war egnadt att hålla åhörarnes intresse wid makt kunde denna del af programmet icke täfla med de af herr Bondeson föredragna numren.” Det hade i detta sammanhang varit intressant att se räkenskaperna från turnén och hur de båda landsmålsforskarna fördelade eventuell vinst sinsemellan.

Turnéns sista soaré gavs i Halmstad den femte juli. Tidningen Halland beskriver i sin recension hur han därefter skall vila ut sig några dagar i sin hembygd, Vessige socken, varefter han skall återuppta sina medicinska studier vilka hittills ”gått i jemnbredd med folklifsstudierna”.

Efterord
Vi anser att August Bondesons sommarturné är startskottet på den nöjesgenre som kallas bondkomik. I Myggans nöjeslexikon pekar Uno Myggan Eriksson ut Bondeson som en föregångare inom genren även om han framför allt diskuterar 1890 tal, vi menar att fenomenet kan tidigareläggas med 10 år och kopplas till den här redovisade turnén.

Texten är ett utdrag ur en forskningsstudie om August Bondeson som författarna arbetar med. Informationen är hämtad från en stor mängd dagstidningsartiklar från sommaren 1882. Dessa finns digitalt tillgängliga och sökbara via Kungliga Bibliotekets tidskriftstjänst.