Underhållaren August Bondeson
Citat Ur boken Sjutton gubbar av Axel Engdahl utgiven 1916.
"August Bondeson var en humorist av Gudars nåde och en satiriker med satans giftighet. Jag har iakttagit båda, som han själv kallade MVK (Mina vanliga kryddor), och följande skildring torde lämna prov därpå.
I Göteborg var jag på 90-talet i tillfälle att några gånger njuta av Bondesons oefterhärmliga sätt att föredraga sina visor - det vill säga mestadels av B upphittade låtar.
Det var företrädesvis det högt lysande sällskapet Göta Par Bricole- och i andra ordnar - detta nöje beredds mig och övriga bröder. Vid ”nachspielet” var det ett efterlängtat ögonblick då August framträdde utan ceremonier och älskade ljudchattar med ett litet företal drog till med sin ” Visboks skatter”.
Den mimik han därvid utvecklade var ett studium för en skådespelare. Och aldrig skall jag glömma denna röst, som ibland var så fin, att man kunde ” peta sig i tänderna” med den, och emellanåt så grov så den ” ända kunna skrämma den lede” för att uttrycka mig i Bondesons Egen stil. Något mellan register fanns knappast, men ”röstantipoderna” räckte gottgjort till att karakterisera och göra föredraget oefterhärmligt komiskt. Och trots att auditoriet skrattade ”kannibalistiskt”, ändrades inte en min- om ej betingad av innehållet - i föredragandens allvarliga på samma gång som jovialiska ”nuna”.
Och hur annorlunda blev icke intrycket av hans standardverk ”Chronschougs memoarer”. När Bondeson vid en dylik liten ”hippa” förklarade sin åskådning av den klassiska typ, som ingen förut så genomgående skildrat. Skärpan i satiren försvarade han med, att det eljest inte skulle ”göra gott i rågen” och väcka hågen för mindre ytlig bildning inom den kår som satts att fostra våra barn."
Estradören August Bondeson - Bondkomikens fader?
August Bondeson är känd inom flera områden där han hade stor kunskap. Det är det främst som folklivsskildrare med ett flertal böcker och essäer. (22 st) Men hans gärning är som kompositör och nedtecknare av ett antal visor från 1800-talet är betydande.
I dagarna har styrelsen upptäckt ett tredje ben. Han var nämligen stor som underhållare eller artist. Forskning om hans betydelse inom 1800-talets nöjes område pågår. Var August en pionjär inom den enkla slagfärdiga träffande underhållningen?
Nöjesexperten Uno Myggan Ericsson pekar ut August Bondeson som bondkomikens fader. Men Bondeson kallade sig själv inte bondkomiker utan bygdemålsberättare och sångare. Bondeson uppträdde på olika sätt i hela sitt liv, oftast på fester och soaréer.
Sommaren 1882, när August Bondeson var student på Uppsala universitet, turnerade han Sverige runt tillsammans med vännen Alfred Thorsén. De höll 19 framträdanden på 35 dagar från Gävle i norr till Malmö i syd. Att detta var möjligt berodde på stambanan. Hade de inte rest med tåg hade samma turné tagit flera månader.
Bondeson och Thorsen höll sig till ett fast program som presenterades tillsammans med annonsen för deras framträdanden. Programmet innehöll 10 punkter och Bondeson bytte ofta kläder. Varje gång han dök upp på scenen i nya kläder spelade han en ny karaktär. Bondeson kopplas oftast samman med fiolen men faktum är att han ackompanjerade sig själv på dragspel vid ett par av soaréns nummer.
Av recensionerna att döma var sommarturnén 1882 en rasande succé som Bondeson aldrig upprepade. I Karlskrona kom så mycket folk så han fick göra två extra föreställningar och skjuta fram dem i Landskrona och Helsingborg. I Göteborg kom över 2000 personer i en stad som då hade 70 000 invånare.
Vidare forskning pågår som så småningom blir en bok.
En spelman och berättare
När man läser i olika handlingar om August så framstår han som en lysande underhållare. Hans berättarkonst ackompanjerades med fiolspel varvat med en ironisk syn på den tidens folk och beteenden. Det framgår att August ofta var helt allvarlig medan han berättade. I dagens modernare samhälle skulle han fått benämningen entertainer eller ståuppkomiker.
Hur hann han med allt? Underhållare, författare till 22 tryckta verk, kompositör och nedtecknare av visor och sagor. Detta parallellt med att bli läkare och öppna egen praktik.
Historierna fick han delvis från sin far Carl
August Bondeson skriver själv att det var hans far som väckte hans intresse för folkdiktningen. August berättar själv ”ifrån min barndom underhöll han mig under hela uppväxttiden med sagor och berättelser. Hans minne var ovanligt. I hela omnejden var han också bekant för sin berättarkonst.”
Citat om August Bondeson
”Det främsta litterära uttrycket för Bondesons personlighet är hans omfattande och i sitt slag oöverträffade försök att genom insamling av sagor, sägner, visor och allmogehistorier ge en genuin uppfattning av främst det halländska folklynnet.”
”Den dramatiska livligheten hos Bondesons berättelser har ofta med rätta uppmärksammats. Dock var han till anlaget ej dramatiker. Parallellen med H. C. Andersen är här frestande att framhålla. Även ett annat drag är för dessa båda berättare gemensamt: sinnet för det skenbart obetydliga.”
Alex Mutén,
Ur: Studier över Bondesons folklivsberättelser, 1947
"August Bondeson var sig själv. Han har givit oss 1800-talets språkligt och sakligt mest äkta folklivsskildringar, han har gripit människorna mitt i livets och vardagens vedermödor sådana de äro, bönderna, gästgivarna, torparna, hantverkarna, flottarkarlarna, rackarna och kältringarna. De arbeta, festa, älska, hata, födas och dö; de stinka kanske av snus och brännvin; men ibland lyser det kring deras ännen av sann gudsfruktan och moralisk höghet - och i alla väder äro de sig själva och tala envar sitt eget riktiga tungomål. Är inte det riktig folklivsskildring?"
Albert Sandklef
Intendent vid Varbergs museum som skrev en biografi om Bondeson 1956.